När det plötsligt bara öser ner en varm sommardag. Lukten från varm våt värld. Underbart.

 

och inatt sover jag sista natten på länge i huset där jag alltid bott.

 

och fina Fatoumata står för musiken ikväll.

 

 

 

 

Önskar bara jag kunde leva efter mina insikter.

 

 

Varför fortsätta önska det som inte är jag?

 

Avundas att alla andra är bra på saker och verkar ha funnit sin plats. Önskar jag var som dem och inte som jag. Men hur kan jag inbilla mig att jag ska finna min plats samtidigt som jag försöker vara som andra? Hur kan jag inbilla mig att jag ska finna mina egna förmågor när jag inte låter dem komma fram?

 

Aldrig har det varit så tydligt att vägen till att finna mig själv är att sluta leta och istället börja lita på det som är jag.

 

 

Önskar jag inte tyckte så mycket om folk.

Fast framförallt att jag inte brydde mig så mycket om vad folk tycker om mig.

 

Och regnet öser ner utanför och inuti.

Fast inuti är det egentligen mer som ett vattenfall, eller en oförutsägbar fors.

 

Och underbara underbara daughter på spotify.